Sociologi — Gymnasiet
Sociologins framväxt och klassiker, centrala begrepp och teoretiska perspektiv, socialisation, identitet och grupp, klass och stratifiering, genus, etnicitet, kultur, makt, medier, institutioner, social förändring, globalisering, avvikelse och forskningsmetoder — för gymnasiekursen Sociologi.
Ämne: Samhällskunskap · Nivå: Gymnasium (16–19) · 415 kort
Innehåll
- Sociologi är den vetenskap som studerar mänskligt samhällsliv: hur människor lever tillsammans, hur grupper och samhällen bildas, hålls samman och förändras. Centralt är samspelet mellan individ och samhälle.
- Ordet sociologi myntades av fransmannen Auguste Comte på 1830-talet. Det är en sammansättning av latinets socius (kamrat, följeslagare) och grekiskans logos (lära) — alltså läran om sam-varon.
- Sociologin växte fram under 1800-talet som ett svar på de stora samhällsomvälvningarna: industrialiseringen, urbaniseringen, franska revolutionen och upplysningen. Tidigare självklara sociala band löstes upp och måste förstås på nytt.
- Auguste Comte (1798–1857) brukar kallas sociologins fader. Han ville skapa en "social fysik" som studerar samhället med samma vetenskapliga metoder som naturvetenskapen. Hans riktning kallas positivism.
- Positivism är uppfattningen att samhället kan studeras objektivt med naturvetenskapliga metoder — genom observation, mätning och sökandet efter lagbundenheter. Comte trodde att sådan kunskap skulle förbättra samhället.
- Karl Marx (1818–1883) såg samhället som format av ekonomiska förhållanden. Enligt honom drivs historien av klasskamp — konflikten mellan dem som äger produktionsmedlen (bourgeoisin) och dem som säljer sin arbetskraft (proletariatet).
- Marx skilde mellan bas och överbyggnad. Basen är samhällets ekonomiska produktionsförhållanden; överbyggnaden är politik, lag, religion och kultur. Enligt Marx formar basen i hög grad överbyggnaden — ekonomin är grundläggande.
- Begreppet alienation (främlinggöring) hos Marx beskriver hur arbetaren i det kapitalistiska systemet känner sig främmande inför sitt arbete, sin produkt och sina medmänniskor — eftersom arbetet styrs av andra och inte uttrycker arbetarens egen vilja.
- Émile Durkheim (1858–1917) anses vara en av sociologins grundare och den förste professorn i ämnet. Han betonade att samhället är mer än summan av individerna och studerade så kallade sociala fakta.
- Sociala fakta är Durkheims begrepp för samhälleliga företeelser som finns utanför individen och utövar tvång på henne — till exempel lagar, moral, språk och seder. De ska studeras som "ting", objektivt och utifrån.
- I sin klassiska studie av självmord (1897) visade Durkheim att självmordsfrekvensen varierar med sociala faktorer, inte bara individuell psykologi. Graden av social integration och sammanhållning påverkar risken.
- Anomi är Durkheims begrepp för ett tillstånd av normlöshet, där samhällets gemensamma regler och mål blivit otydliga eller upphävda. Det uppstår ofta vid snabba samhällsförändringar och kan öka risken för utanförskap.
- Durkheim skilde mellan mekanisk och organisk solidaritet. Mekanisk solidaritet håller ihop små, traditionella samhällen där alla är lika; organisk solidaritet håller ihop moderna samhällen genom arbetsdelning och ömsesidigt beroende.
- Max Weber (1864–1920) menade att sociologin ska förstå (tyska: verstehen) människors handlingar genom att tolka den mening de lägger i dem. Till skillnad från Durkheim utgick han mer från individens perspektiv och avsikter.
- I "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" (1905) argumenterade Weber för att den kalvinistiska arbetsmoralen — flit, sparsamhet och kallelsetanke — bidrog till kapitalismens framväxt. Idéer kan alltså forma ekonomin, inte bara tvärtom.
- Weber definierade makt som förmågan att genomdriva sin vilja även mot andras motstånd. Han skilde makt från auktoritet, som är makt som uppfattas som legitim av dem som lyder.
- Weber urskilde tre former av legitim auktoritet: traditionell (bygger på sedvana, t.ex. monarki), karismatisk (bygger på en ledares personliga utstrålning) och legal-rationell (bygger på lagar och regler, t.ex. moderna myndigheter).
- Byråkrati är enligt Weber den mest effektiva formen för att organisera stora verksamheter. Den kännetecknas av tydlig arbetsdelning, regler, hierarki, opersonlighet och skriftlig dokumentation. Samtidigt kan den bli stelbent och avhumaniserande — en "järnbur".
- Georg Simmel (1858–1918) intresserade sig för samspelets former — hur grupper påverkas av sin storlek, hur främlingen och storstaden formar människan. Han ses som en föregångare till mikrosociologin och studiet av sociala interaktioner.
- Simmel visade att gruppens storlek förändrar relationerna i den. I en dyad (två personer) försvinner relationen om en lämnar; i en triad (tre personer) kan två gå ihop mot den tredje, och majoritetsbildning blir möjlig.
- Comtes tre stadiers lag hävdade att mänskligt tänkande utvecklas genom tre stadier: det teologiska (förklaringar via gudar), det metafysiska (via abstrakta principer) och det positiva/vetenskapliga (via observation och lagbundenheter).
- Harriet Martineau (1802–1876) var en brittisk samhällstänkare som ofta förbisetts i sociologins historia. Hon översatte Comte till engelska och gjorde tidiga sociologiska studier av bland annat slaveri, religion och kvinnors ställning.
- Sociologin skiljer på makroperspektiv och mikroperspektiv. Makrosociologi studerar stora strukturer som samhällsklasser, institutioner och hela samhällen; mikrosociologi studerar möten mellan individer och små grupper.
- Den sociologiska blicken (eller sociologisk fantasi) innebär att se sambandet mellan privata problem och offentliga samhällsfrågor — att förstå hur individens liv formas av historiska och sociala sammanhang. Begreppet är centralt i amerikansk sociologi.
- Funktionalismen ser samhället som ett system av delar som var och en fyller en funktion för helheten, ungefär som organen i en kropp. Stabilitet och jämvikt betonas. Durkheim räknas som en föregångare till perspektivet.
- Talcott Parsons (1902–1979) var en ledande funktionalist som utvecklade en teori om samhället som ett socialt system. Han betonade hur normer och värderingar håller samman samhället och hur institutioner fyller nödvändiga funktioner.
- Robert Merton (1910–2003) skilde mellan manifesta och latenta funktioner. Manifesta funktioner är avsedda och uppenbara; latenta funktioner är oavsiktliga och dolda. En skola lär ut kunskap (manifest) men förmedlar också värderingar och knyter vänskapsband (latent).
- Konfliktteorin ser samhället som präglat av motsatta intressen och kamp om begränsade resurser — makt, pengar och status. Förändring drivs av konflikt, inte jämvikt. Marx är perspektivets viktigaste inspirationskälla.
- Symbolisk interaktionism är ett mikroperspektiv som fokuserar på hur människor skapar mening i möten med varandra genom symboler, främst språk. Verkligheten ses som socialt konstruerad i samspelet mellan människor.
- George Herbert Mead (1863–1931) var en grundare av symbolisk interaktionism. Han menade att jaget (självet) utvecklas i social interaktion, och skilde mellan "I" (det spontana jaget) och "me" (jaget sett genom andras ögon).
- Meads begrepp "den generaliserade andre" beskriver hur barnet lär sig att se sig självt och sitt handlande utifrån samhällets gemensamma förväntningar — inte bara enskilda personers, utan gruppens som helhet.
- Erving Goffman (1922–1982) använde en dramaturgisk modell: det sociala livet liknas vid en teater. Människor spelar roller på en "frontstage" inför publik och kan koppla av på en "backstage" där masken kan falla.
- Goffman myntade begreppet stigma för en egenskap som gör att en person uppfattas som avvikande och misskrediterad i andras ögon — till exempel en synlig funktionsnedsättning eller ett brottsregister. Stigmat påverkar hur personen behandlas och ses.
- Thomas-teoremet lyder: "Om människor definierar situationer som verkliga, blir de verkliga till sina konsekvenser." Det innebär att vår tolkning av en situation påverkar hur vi handlar och därmed verklighetens utveckling.
- En självuppfyllande profetia är en förutsägelse som gör sig själv sann genom att människor agerar som om den vore sann. Om en lärare tror att en elev är svag och behandlar henne därefter, kan eleven börja prestera sämre.
- Socialisation är den process genom vilken en individ lär sig samhällets normer, värderingar, språk och roller och därmed växer in i en social gemenskap. Genom socialisationen blir vi samhällsmedlemmar.
- Primär socialisation är den första och mest grundläggande inlärningen, som sker i barndomen främst inom familjen. Här lär barnet sig språk, grundläggande normer och hur man relaterar till andra människor.
- Sekundär socialisation sker senare i livet, utanför familjen — i skolan, kompisgänget, på arbetet och via medier. Här lär individen sig att fungera i större sociala sammanhang och olika sociala roller.
- Tertiär socialisation är ett begrepp som ibland används för mediernas och konsumtionssamhällets påverkan på individen, särskilt i vuxen ålder. Den lyfter fram hur tv, sociala medier och reklam formar våra värderingar och identiteter.
- En socialisationsagent (socialisationsinstans) är en aktör som påverkar individens socialisation. De viktigaste är familjen, skolan, kamratgruppen, medierna och arbetslivet.
- Socialt arv är begreppet för hur villkor, värderingar och livschanser förs vidare mellan generationer. Barn till högutbildade tenderar att själva bli högutbildade; utsatthet kan likaså återkomma — både positivt och negativt socialt arv finns.
- Charles Cooley (1864–1929) myntade begreppet "spegeljaget" (the looking-glass self): vi bildar vår självbild genom att föreställa oss hur andra ser på oss och bedömer oss. Andras reaktioner blir en spegel för vårt jag.
- En primärgrupp är en liten grupp med nära, personliga och varaktiga relationer, som familjen eller den närmaste vänkretsen. Cooley menade att primärgrupperna är grundläggande för individens sociala natur.
- Debatten om arv och miljö (nature–nurture) handlar om i vilken grad människan formas av medfödda egenskaper respektive av omgivning och uppfostran. Sociologin betonar miljöns och det sociala sammanhangets betydelse.
- En norm är en outtalad eller uttalad regel för hur man bör bete sig i en viss situation. Normer styr vårt vardagsliv — hur nära man står någon, hur man hälsar, när man är tyst — och upprätthålls genom sociala reaktioner.
- En social roll är de förväntningar som är knutna till en viss position i samhället — till exempel rollen som elev, förälder eller chef. Rollen bestämmer hur man förväntas bete sig, oavsett vem som innehar positionen.
- Rollkonflikt uppstår när en person inte kan uppfylla förväntningarna från två olika roller samtidigt — till exempel när rollen som förälder krockar med rollen som anställd. Inomrollkonflikt uppstår vid motstridiga krav inom en och samma roll.
- Status är den sociala position en person har i en grupp eller samhälle. Tilldelad (askriptiv) status får man utan att kunna påverka den, som kön eller födelseort. Förvärvad status uppnår man genom egna prestationer, som yrke eller utbildning.
- Sanktioner är de reaktioner som används för att upprätthålla normer. Positiva sanktioner belönar önskat beteende (beröm, priser); negativa sanktioner bestraffar avvikelser (ogillande, böter, fängelse). De kan vara formella eller informella.
- Värderingar är grundläggande föreställningar om vad som är gott, rätt och eftersträvansvärt i ett samhälle, till exempel jämlikhet eller frihet. Normer är mer konkreta handlingsregler som ofta bygger på dessa underliggande värderingar.