Öva inför NP – Kemi åk 9
Flashcards för kemi åk 9 (Lgr22), förankrade i frisläppta nationella prov. Områden: atomer och periodiska systemet, kemiska reaktioner, syror och baser, kolkemi, kemin i naturen. Studiematerial för att öva inför provet – inte ett officiellt prov från Skolverket.
Ämne: Kemi · Nivå: Högstadium (13–15) · 416 kort
Innehåll
- En atom består av en atomkärna (med protoner och neutroner) omgiven av elektroner i elektronskal.
- Protoner har positiv laddning (+), elektroner har negativ laddning (−) och neutroner är oladdade.
- Protoner och neutroner finns i atomkärnan. Elektronerna rör sig runt kärnan i elektronskal.
- Atomnumret anger antalet protoner i atomkärnan. Det bestämmer vilket grundämne atomen tillhör.
- Masstalet är summan av antalet protoner och neutroner i atomkärnan.
- I en oladdad atom är antalet protoner lika med antalet elektroner, så atomen blir elektriskt neutral.
- Isotoper är atomer av samma grundämne (samma antal protoner) men med olika antal neutroner, alltså olika masstal.
- Elektronerna ligger i skal runt kärnan. Innersta skalet rymmer max 2 elektroner, nästa skal max 8.
- Elektronerna i det yttersta skalet kallas valenselektroner. De avgör hur atomen reagerar kemiskt.
- Atomer strävar efter att få fullt yttersta elektronskal (ädelgasstruktur). Därför reagerar de och bildar föreningar.
- En jon är en atom (eller atomgrupp) som har olika många elektroner och protoner och därför är elektriskt laddad.
- En positiv jon (katjon) bildas när en atom avger en eller flera elektroner. Då blir protonerna fler än elektronerna.
- En negativ jon (anjon) bildas när en atom tar upp en eller flera elektroner. Då blir elektronerna fler än protonerna.
- Metaller avger lätt elektroner och bildar positiva joner. Icke-metaller tar oftast upp elektroner och bildar negativa joner.
- Atommodellen har utvecklats över tid: Thomsonmodellen (1904), Rutherfordmodellen (1909) och Bohrmodellen (1913).
- I Bohrs atommodell rör sig elektronerna i bestämda skal runt kärnan. Modellen används ofta i skolan för att förklara kemiska reaktioner.
- En atom är mycket liten — storleksordningen 0,1 nanometer (10⁻¹⁰ m). Atomkärnan är ännu mindre men innehåller nästan hela massan.
- Ett grundämne består av bara en sorts atomer. Det går inte att dela upp i enklare ämnen med kemiska metoder.
- I periodiska systemet är grundämnena ordnade efter stigande atomnummer (antal protoner).
- De vågräta raderna i periodiska systemet kallas perioder. De lodräta kolumnerna kallas grupper.
- Grundämnen i samma grupp (kolumn) har lika många valenselektroner och liknande kemiska egenskaper.
- De flesta grundämnen är metaller. Metaller leder elektricitet och värme, är ofta glänsande och kan formas.
- Icke-metaller (t.ex. syre, kol, kväve, svavel) leder oftast inte elektricitet och saknar metallglans.
- Halvmetaller (t.ex. kisel) har egenskaper mitt emellan metaller och icke-metaller och används bl.a. i elektronik.
- Ädelgaserna (t.ex. helium, neon, argon) har fullt yttersta elektronskal. Därför är de mycket reaktionströga.
- Alkalimetallerna (grupp 1, t.ex. litium, natrium, kalium) har en valenselektron och är mycket reaktiva. De reagerar kraftigt med vatten.
- Halogenerna (grupp 17, t.ex. fluor, klor, brom, jod) har sju valenselektroner och är mycket reaktiva icke-metaller.
- Varje grundämne har ett kemiskt tecken, t.ex. H för väte, O för syre, C för kol, Na för natrium och Fe för järn.
- Kemiska tecken för vanliga metaller: järn (Fe), koppar (Cu), guld (Au), silver (Ag), aluminium (Al), zink (Zn) och bly (Pb).
- Väte är det lättaste och vanligaste grundämnet i universum. Det har atomnummer 1.
- Antalet skal en atom har syns på vilken period den ligger i. Atomer i samma period har lika många elektronskal.
- Kol (C) är grunden för allt liv och för den organiska kemin. En kolatom kan bilda fyra bindningar.
- Periodiska systemet skapades av den ryske kemisten Dmitrij Mendelejev på 1860-talet. Han kunde förutsäga ännu oupptäckta grundämnen.
- En kemisk bindning är den kraft som håller ihop atomer eller joner i ett ämne. De tre vanliga typerna är jonbindning, kovalent bindning och metallbindning.
- Jonbindning bildas mellan en positiv och en negativ jon. De dras till varandra eftersom motsatta laddningar attraherar.
- Jonbindning bildas oftast mellan en metall och en icke-metall, t.ex. natrium och klor i koksalt (NaCl).
- Jonföreningar (salter) bildar ett regelbundet kristallmönster (jongitter). De har ofta hög smältpunkt.
- Kovalent bindning (molekylbindning) bildas när två atomer delar på elektronpar. Den bildas oftast mellan icke-metaller.
- En molekyl är två eller flera atomer som sitter ihop med kovalenta bindningar, t.ex. H₂O, O₂ och CO₂.
- Metallbindning håller ihop metallatomer. Atomerna delar på ett 'moln' av fria elektroner, vilket gör att metaller leder elektricitet.
- De fria elektronerna i metallbindningen förklarar varför metaller leder både elektricitet och värme bra.
- Vid en kemisk reaktion ombildas ämnen till nya ämnen. Atomerna 'möbleras om' men försvinner inte och inga nya skapas.
- I en reaktionsformel står utgångsämnena (reaktanterna) till vänster om pilen och produkterna till höger. Pilen → betyder 'bildar'.
- Lagen om massans bevarande: den totala massan är lika stor före och efter en kemisk reaktion, eftersom inga atomer försvinner.
- En reaktionsformel måste vara balanserad: lika många atomer av varje slag på båda sidor om pilen. Exempel: 2 H₂ + O₂ → 2 H₂O.
- Förbränning är en kemisk reaktion där ett ämne reagerar med syre och det frigörs energi som värme och ljus.
- Vid fullständig förbränning av kolväten (t.ex. bensin) bildas koldioxid (CO₂) och vatten (H₂O).
- Vid ofullständig förbränning (för lite syre) kan giftig kolmonoxid (CO) och sot bildas i stället för enbart koldioxid.
- Oxidation är när ett ämne reagerar med syre eller avger elektroner. Rost på järn är ett exempel på långsam oxidation.
- Reduktion är motsatsen till oxidation — ett ämne avger syre eller tar upp elektroner. I en masugn reduceras järnmalm till järn.