Historia — Gymnasiet
Historisk metod, källkritik, historiebruk, från antiken till nutiden — svensk och global historia för Historia 1, 2 och 3.
Ämne: Historia · Nivå: Gymnasium (16–19) · 435 kort
Innehåll
- En primärkälla är en källa som tillkommit under den tid eller i nära anslutning till den händelse den beskriver — t.ex. ett brev, en dagbok, ett protokoll eller en arkeologisk lämning.
- En sekundärkälla är en källa som bygger på primärkällor och tolkar dem i efterhand — t.ex. en lärobok, en historisk översikt eller en encyklopedi.
- De fyra klassiska källkritiska kriterierna är: äkthet (är källan vad den utger sig för att vara?), tid (närhet till händelsen), beroende (är källan oberoende av andra?) och tendens (har upphovsmannen syfte att påverka?).
- Tendenskriteriet innebär att en källa är mindre tillförlitlig om upphovsmannen har ett intresse av att framställa en händelse på ett visst sätt — till exempel propaganda i krigstid eller en självbiografi som ska försköna författaren.
- Historiebruk är begreppet för hur historia används i samtiden — i undervisning, politik, identitet, kommersiellt och konstnärligt — och hur olika aktörer väljer ut och tolkar det förflutna för olika syften.
- Existentiellt historiebruk använder historia för att skapa identitet, mening och tillhörighet — släktforskning, hembygdshistoria och minneshandlingar är exempel.
- Ideologiskt historiebruk använder historia för att legitimera en politisk åskådning eller ett samhällssystem — exempelvis när en regim lyfter fram en hjältesaga för att stärka sin egen makt.
- Kommersiellt historiebruk använder historiska teman för att sälja produkter eller upplevelser — historiska TV-serier, datorspel, vikingamärkta produkter och rekonstruerade slott.
- Moraliskt historiebruk använder historia för att utkräva ansvar eller upprejsälse för oratter — till exempel Sannings- och försoningskommissionen i Sydafrika eller upprejsälse till samer och tornedalingar.
- Vetenskapligt historiebruk syftar till att rekonstruera och förklara det förflutna utifrån källor och teorier — historiker på universitet bedriver den här typen av historieanvändning i akademisk forskning.
- Periodisering innebär att historiker delar in det förflutna i avgränsade epoker — antiken, medeltiden, tidigmodern tid, modern tid — men gränserna är konstruktioner som diskuteras och kan se olika ut beroende på perspektiv.
- Leopold von Ranke (1795–1886) var en tysk historiker som anses ha grundat den moderna källkritiska metoden. Hans devis 'wie es eigentlich gewesen' — 'hur det egentligen var' — blev en ledstjärna för 1800-talets historieforskning.
- Annales-skolan startade i Frankrike på 1920-talet (Marc Bloch och Lucien Febvre) och flyttade historikerns blick från händelser och stora män till mentaliteter, geografi och långa ekonomiska processer.
- Mikrohistoria studerar en småskalig miljö — en by, en familj, ett enskilt rejourättsfall — för att synliggöra mentaliteter och vardagsliv. En klassiker är Carlo Ginzburgs 'Osten och maskarna' (1976) om en möllare i 1500-talets Italien.
- Makrohistoria studerar storskaliga processer — industriella revolutionen, kolonialism, klimatörakeisten — över långa tidsspann och stora områden. Eric Hobsbawm är en känd makrohistoriker med sina verk om 'det långa 1800-talet' och 'det korta 1900-talet'.
- Kvinnohistoria och genushistoria är forskningsfalt som vuxit fram från 1970-talet och frågar dels efter kvinnors osynliggörda erfarenheter, dels hur föreställningar om män och kvinnor har konstruerats genom historien.
- Postkolonial historieskrivning ifrågasätter europacentrerade berattelser och lyfter fram de koloniserade folkens perspektiv, sprak och erfarenheter. Edward Saids 'Orientalism' (1978) blev startpunkten för faltet.
- Berättande källor (skriftliga texter, dagböcker, krönikor) ska skiljas från kvarlevor (fysiska spår som mynt, redskap, byggnader). Kvarlevor anses ofta mer tillförlitliga eftersom de inte har som syfte att övertyga.
- Oral history — muntliga vittnesmål — är en metod som blev viktig för att dokumentera erfarenheter hos grupper som lämnat få skriftliga spår, t.ex. arbetare, samer eller överlevande från Förintelsen.
- Mesopotamien — 'landet mellan floderna' Eufrat och Tigris — anses vara civilisationens vagga. Sumererna utvecklade kilskriften omkring 3200 f.Kr., världens äldsta kända skriftspråk.
- Hammurabis lag (cirka 1750 f.Kr.) är en av de äldsta bevarade lagsamlingarna. Den babyloniska kungen Hammurabi lät hugga in 282 paragrafer i en stenstod, med principen 'oga för oga, tand för tand' (talionsprincipen).
- Det forntida Egypten utvecklades längs Nilen från omkring 3100 f.Kr. och delas in i Gamla, Mellersta och Nya riket. Pyramiderna vid Giza byggdes under Gamla riket cirka 2600–2500 f.Kr.
- Indus-kulturen i nuvarande Pakistan och nordvästra Indien (cirka 2600–1900 f.Kr.) hade planlagda städer som Mohenjo-daro och Harappa med avloppssystem, men kulturens skrift har ännu inte tölkts.
- Kinas tidigaste historiska dynasti, Shang (cirka 1600–1046 f.Kr.), utvecklade bronsmetallurgi och de äldsta kända kinesiska skrivtecknen i form av orakelben.
- Den grekiska polisen var en stadstat som omfattade en stad med omgivande landsbygd. Aten och Sparta var de mäktigaste, men det fanns hundratals andra som Tebe, Korint och Milet.
- Atens demokrati nådde sin höjdpunkt under Perikles ledning (cirka 461–429 f.Kr.). Alla fria mänliga medborgare över 18 år kunde delta i folkförsamlingen (ekklesia), men kvinnor, slavar och utlänningar saknade rösträtt.
- Sparta var en militaristisk stadstat där de manliga medborgarna från sju års ålder fostrades i kasernerna (agoge). Majoriteten av befolkningen, heloterna, var statslagar och tvingades arbeta åt spartanerna.
- Perserkrigen (cirka 499–449 f.Kr.) ställde de grekiska polisstaterna mot stormakten Persien. Slagen vid Marathon (490 f.Kr.) och Salamis (480 f.Kr.) blev grekiska segrar och uppfattades senare som en kamp för frihet mot tyranni.
- Alexander den store (356–323 f.Kr.), konung av Makedonien, erovrade på dryga ett decennium ett rike som sträckte sig från Grekland och Egypten till Indien. Hans erovring spred grekisk kultur — hellenismen — över österlandet.
- Den romerska republiken grundades enligt traditionen 509 f.Kr. när kungadömet störtades. Den styrdes av två konsuler per år och en senat dominerad av aristokratin (patricierna), medan plebejerna med tiden vann politiska rättigheter.
- Julius Caesar (100–44 f.Kr.) erovrade Gallien, korsade Rubicon år 49 f.Kr. och blev diktator på livstid 44 f.Kr. — dä han mördades på idus martii (15 mars) av en grupp senatorer ledda av Brutus och Cassius.
- Augustus (regerade 27 f.Kr.–14 e.Kr.) blev Roms förste kejsare och inledde pax romana — en period av relativ fred som var i ungefär 200 år. Han behoell republikens institutioner men hade i praktiken hela makten.
- Kristendomen växte fram inom det romerska riket från 30-talet e.Kr. Kejsar Konstantin gav kristna religionsfrihet genom Milano-ediktet 313, och under kejsar Theodosius blev kristendomen statsreligion 380.
- Västroms fall år 476 e.Kr. — då den germanske hövdingen Odovakar avsatte den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus — brukar markera övergången från antiken till medeltiden, medan Östrom (Bysans) levde vidare till 1453.
- Det bysantinska riket — Östromerska riket med Konstantinopel som huvudstad — överlevde Västroms fall i nara tusen år, från 395 till 1453 då osmanerna intog staden. Bysantinsk kultur, ortodox kristendom och rommersk rätt levde där vidare.
- Islam grundades på 600-talet e.Kr. av Muhammed (cirka 570–632). Efter hans död enade kaliferna stora områden och vid 700-talets början sträckte sig kalifatet från Spanien (al-Andalus) till Centralasien.
- Under den islamska gulda̋aldern (800–1200-talet) blomstrade vetenskap, filosofi och medicin i Cördoba, Bagdad och Damaskus. Verk av Aristoteles och andra antika tänkare bevarades och förmedlades vidare till Europa.
- Karl den store (742–814) skapade ett rike som omfattade stora delar av Västeuropa och kronades till kejsare av påven juldagen år 800. Hans hov i Aachen blev ett centrum för den karolingiska renaessansen.
- Feodalismen var det dominerande samhällssystemet i Västeuropa under medeltiden. Kungen förlänade land (län) till högadeln mot trohetsed och militärtjänst; bönderna brukade jorden och var ofta livegna under godsherren.
- Ståndssamhället delade in befolkningen i fyra stånd — adel, präster, borgare och bönder — med olika rättigheter och skyldigheter. Sverige behöll ståndsriksdagen ända till 1866.
- Korstågen var en serie militära expeditioner från Västeuropa till det heliga landet 1096–1291. Det första korståget utlystes av påve Urban II 1095 och erovrade Jerusalem 1099; staden återtogs av Saladin 1187.
- Digerdöden — pestpandemin 1347–1352 — dödade uppskattningsvis en tredjedel av Europas befolkning. I Sverige minskade befolkningen kraftigt och många gårdar lades öde.
- Vikingatiden (cirka 793–1066) kännetecknades av nordiska sjöfarare som handlade, plundrade och koloniserade från Nordamerika till Konstantinopel. Den brukar inledas med plundringen av Lindisfarne 793 och avslutas med slaget vid Hastings 1066.
- Sverige kristnades gradvis under 1000- och 1100-talen. Olof Skötkonung (regerade cirka 995–1022) var den förste kungen som lät döpa sig, och Uppsala blev ärkebiskopsäte 1164.
- Magnus Erikssons landslag från 1350-talet var Sveriges första gemensamma rikslag och ersätte de äldre landskapslagarna. Den gjorde Sverige till ett valrike där kungen valdes på Mora sten.
- Hansan var ett handelsförbund av nordtyska städer med Lübeck som centrum, mäktigt från 1200-talet till 1500-talet. Visby på Gotland och Stockholm var viktiga svenska Hansa-baser.
- Kalmarunionen 1397 förenade Danmark, Norge och Sverige under drottning Margareta och hennes systerdotterson Erik av Pommern. Unionen var instabil och upplöstes formellt 1523 då Gustav Vasa valdes till kung av Sverige.
- Renaessansen ('återfödelsen') växte fram i italienska städer som Florens på 1300–1500-talen. Den återupplivade intresset för antikens kultur och satte människan i centrum (humanismen) istället för Gud allena.
- Den europeiska expansionen startade på 1400-talet när portugiserna seglade längs Afrikas kust. Christopher Columbus nådde Amerika 1492 i spansk tjänst, och Vasco da Gama öppnade sjövägen till Indien 1498.
- Ferdinand Magellans expedition (1519–1522) blev den första att världsomsegla jorden. Magellan själv dog på Filippinerna 1521 men en av hans skepp återvände under Juan Sebastián Elcano.